Susanna

Tisdag 17/11-09

Jag hade gått en vecka över tiden och ville få igång det hela, så jag följde med Elin och Josefin (kollegor) och fikade på Wayne´s mitt i city, envisades självklart att ta trapporna :). Sedan gick jag till T´s jobb och tog även där trapporna upp, behöver jag säga att jag inte kände nåt alls, när T slutade så åkte vi till IKEA för vi skulle köpa ett par krukor till fikusarna i köket som behövde lite nytt liv. Efter detta blev det en sväng in på Bergvik och handla mat, och när vi kommer hem känner jag fortfande ingenting.

Vi gick och lade oss vid 23 snåret, myste lite och sen somnade jag.

Onsdag 18/11-09

kl: ca 00.45
Jag vaknar och måste gå på toaletten, kissnödig, kommer tillbaka till sängen och kryper intill T, 5 minuter senare "hör" jag att något smäller till i magen och det gör ont så jag skriker till och skrämmer slag på T som nyss somnat. Jag får ONT!!! med en gång och det släpper liksom inte utan det är defenitivt intensiva värkar, T ringer förlossningen och dom vill självklart prata med mig, barnmorskan hör att jag har ont så vi är välkomna in.

T hämtar bilen och jag står dubbelvikt i hallen och försöker sätta på mig kläder, det får bli foppatofflor på fötterna även om det blir kallt, men vi har inte fått nån snö än och vi har 10 minuter till sjukhuset. När vi kommer fram till rödljusen strax innan sjukhuset så är vi enda bilen på leden men inte f*n slår det om till grönt, kommer ihåg att jag blir irriterad på detta.

ca 02.00
Väl framme vid förlossningsentrén så betalar T parkeringsavgift och jag går fram och ringer på klockan, kom ihåg att jag har ONT hela tiden, en BM svarar och jag säger mitt namn osv, snart kommer det en undersköterska ner och hämtar oss, gissa om jag får världens värk när vi kommer innanför dörren i entrén och jag går ner på knä, efter en stund frågar skötersnan om jag vvill föda där eller uppe på förlossningen så vi följer med upp i hissen :).

Vi får förlossningsrum 6 och vi installerar oss och snart kommer det en BM, Johanna, jag får klä av mig på underkroppen och hon undersöker mig innan hon sätter på ctg'n, jag är öppen 5 cm redan och vattnet har defenitivt gått, det har dock inte jag märkt.

Härifrån kommer det att vara en ganske kort berättelse för jag hade så ont och var så inne i mig själv så jag kommer inte ihåg så mycket.



Jag fick iaf på mig ctg'n, och jag får lustgasen som jag inte förstår mig på till en början. Sen tycker hon inte att hon får nån bra kurva på bebisens hjärta så hon sätter en skalpelektrådoch då börjar jag få krystvärkar säger hon och jag får sitta på en toastol på hjul för det skulle kunna hjälpa tydligen, sen ger hon förslag om att stå på knä i sängen lutad mot ryggstödet, så vi provar det.

Allt är verkligen helt suddigt för mig, jag kommer nästan inte ihåg någonting. T sa att jag inte en svarade på tilltal från sköterskorna utan han fick nästan läxa upp mig :)

Nu går tydligen hjärtljuden på bebisen ner och jag får vända på mig och lägga mig på rygg med benen i gynställlning, nu är det tydligen mycket folk på rummet, min BM och undersköterska, yttligare en äldre BM, förlossningsläkaren kommerefter ett tag och sen även barnläkaren.

Jag får värkstimulerande dropp och sen hänger sig den äldre barnmorska på min mage och trycker, detta kommer jag ihåg väl, samtidigt som hon trycker får jag en jättevärk och jag tar spjärn med armbågarna och kommer då åt knapparna som går till ryggen på sängen, så ryggen höjs och sen är lilla Linnéa ute, 04.22. Jag krystade tydligen i en och en halv timme. Kan ju avslöja att jag skrek rakt ut vid den sista värken.



Någon bedövning hanns inte med mer än lustgasen som försvann nånstans där när jag inte kommer ihåg.

Läkaren ville tydligen plocka ut henne med sugklocka men den äldre barnmorskan sa att det skulle fixa sig ändå, och glad är jag för det.

Men det är verkligen helt otroligt att det kan sluta göra ont med en gång.

Ca 30 minuter senare kom moderkakan ut och det var hel och fin, liten och nätt.

Det var tydligen den äldre barnmorskan som hade svarat när jag ringde på klockan vid entrén och hon försto verkligen att jag hade ont sa hon för nästan alla brukar vara glada och spralliga och säga " Hej jag heter .... och jag ska föda barn" medans jag bara krystade fram mitt namn typ.


Vi åkte sedan hem efter ca 12 timmar när vi hade varit på eftervårdsmottagningen.